Jag tycker det är tråkigt att man alltid behöver ha en anledning till att fira.
Ibland bara kanske man känner lite extra för att göra dagen speciell! Det gjorde jag idag, så idag har jag firat.
Firat att jag är ung och glad och att det är sommar.
Firat att jag har fina skor och hela livet framför mig,
att jag har vackra minnen och spännande planer. Att jag har en
underbar familj och vänner i flera världsdelar.
Firat för att ha en anledning att baka morotskaka.
Det var en uppskattad ide.
Wednesday, May 26, 2010
Wednesday, May 19, 2010
Californication
Då har jag lämnat New York för den här sommaren! Det känns rätt härligt - nu har jag sommarlov ända tills den 27e augusti! Frågan är bara vad man ska hitta på. Knåpar lite på saken och hoppas att det blir som jag tänkt mig.
Är nu tillbaka i Californien (har aldrig riktigt förstått hur det egentligen stavas på svenska. Calefornien? Kalefornien? Kalifornien? Nåväl.) Och jag har såklart redan lyckats bränna mig på axlarna. Resan gick ganska smärtfritt när jag väl hade tagit mig till flygplatsen, men jag höll på att fullständigt avlida innan jag lyckades med den saken.
JFK ligger ju lite utanför centrala NYC (det skulle ju vara svårt att ha en flygplats på Manhattan liksom, lite trångt och så) men det går att ta tunnelbanan dit, det tar ungefär en timma och en kvart. Det går också att åka taxi, såklart, men tunnelbaneresan kostar $2.25 och taxiresan kostar $45, så då får man vara ganska lat. Jag hade ett tidigt flyg, det gick 7:55, och jag hade planerar att lämna lägenheten vid runt 5:30. Jag kom iväg vid kanske 5:45, och sedan hände detta.
5:52 - Jag har lyckats släpa ned min sjukligt tunga resväska, datorväskan, och handväskan till gatan, förhoppningsvis utan att väcka hela huset. Vi bor nämligen på femte våningen, det finns ingen hiss, och jag är inte så värst stark av mig. Det fick alltså bli så att jag sprang ned för en trappa med småväskorna, sprang upp igen, bar ned resväskan, sprang ned för nästa trappa med småväskorna, och så vidare. När jag väl är nere funderar jag på om det vore till min fördel att ta L-tåget till Union Square stationen, eller om det är lättare att bara gå (jag bor på första avenyn, Union Square ligger mellan fjärde och femte.) Jag tänker att det är nog lättare att släpa än att bära ned och sedan upp väskorna för trapporna till L-tåget.
6:02 - Jag når fjärde avenyn och det värker i armarna. Varför tog jag inte L-tåget? Regnar gör det också, och jag börjar inse att jag på något sätt hunnit bli ganska väldigt sen eftersom mitt flyg går om mindre än två timmar. Hur hände det?!
6:10 - 4-tåget avgår från Union Square. Jag ska av på 51a gatan, för där ska jag byta till E-tåget mot Queens. Jag har tagit den här vägen till flygplatsen många gånger. Idag skippar mitt tåg 51a gatan. Varför idag?! Anna börjar få lite panik.
6:24 - Hoppar av på 59e gatan. En snäll man hjälper mig med väskan i trapporna. Jag tänker att någon gång kommer jag träffa en snäll man som inte är så snäll, och istället bara springer iväg med väskan. Ställer mig på perongen och väntar på lokaltåget som tar mig tillbaka nedåt. De brukar komma var fjärde minut, ungefär.
6:35 - Tågskrället har fortfarande inte dykt upp. Vart fasen är det? Det är inte ens kul hur sen jag är. Tillslut ser jag lamporna i tunneln och jag hoppar på snabbt som blixten när tåget når perongen. Dörrarna stängs och vi börjar rulla. Högtalaren krasslar. "Attention, attention. There has been a state of emergency at one of the stations. This train will be running straight to 14th street, Union Square. I repeat, next stop, Union Square." Dom måste skämta! Det är ju bara inte sant!
6:50 - Jag är tillbaka på Union Square, där jag började. Mitt flyg går om en timme och fem minuter. Man ska ju för tusan vara där en timme innan - inte en chans att jag hinner med! Kämpar mot gråten, jag vill ju bara komma hem! I ett sista desperat försök hoppar jag in i en taxi och säger åt föraren att köra så fort han bara kan.
7:35 - Jag kommer fram till flygplatsen. Planet går om tjugo minuter. Det står på biljetten att boarding stängs femton minuter innan planet går. Jag måste lämna mitt bagage, ta mig genom security, och springa till gaten på fem minuter. Som tur är har jag redan checkat in på nätet, så jag går direkt till bagage drop stationen, ställer mig i kön, och försöker att inte hoppa upp och ned av otålighet. Kön är inte lång, men killen som väger mitt bagage vägrar att snabba sig på. Han påstår att det redan är försent, så det är ingen ide.
7:42 - Securitykön är lång. Jättelång. Och full av pensionärer och småbarnsfamiljer. Vid det här laget har jag nästan gett upp. Men! Där är ju ingången för flygvärdinnorna och piloterna... Jag springer fram och försöker se så söt ut som möjligt. "Hej. Jag är jäääättesen..." blinkar med ögonlocken och ser ledsen ut. Vakten rullar ögonen, tittar sig omkring så att ingen ser, och viftar in mig. Det gäller att vara fiffig i sådana här situationer!
7:47 - Springer så fort det bara går nedför korridorerna till gate 12. Det är inte långt. När jag kommer fram, svettig och pustandes, håller de på att stänga boardingingången. De tittar tjurigt på mig, men släpper in mig i allafall, och säger åt mig att jag får faktist skynda mig på och sätta mig ned i stolen direkt! Jag lyder och är glad.
Är nu tillbaka i Californien (har aldrig riktigt förstått hur det egentligen stavas på svenska. Calefornien? Kalefornien? Kalifornien? Nåväl.) Och jag har såklart redan lyckats bränna mig på axlarna. Resan gick ganska smärtfritt när jag väl hade tagit mig till flygplatsen, men jag höll på att fullständigt avlida innan jag lyckades med den saken.
JFK ligger ju lite utanför centrala NYC (det skulle ju vara svårt att ha en flygplats på Manhattan liksom, lite trångt och så) men det går att ta tunnelbanan dit, det tar ungefär en timma och en kvart. Det går också att åka taxi, såklart, men tunnelbaneresan kostar $2.25 och taxiresan kostar $45, så då får man vara ganska lat. Jag hade ett tidigt flyg, det gick 7:55, och jag hade planerar att lämna lägenheten vid runt 5:30. Jag kom iväg vid kanske 5:45, och sedan hände detta.
5:52 - Jag har lyckats släpa ned min sjukligt tunga resväska, datorväskan, och handväskan till gatan, förhoppningsvis utan att väcka hela huset. Vi bor nämligen på femte våningen, det finns ingen hiss, och jag är inte så värst stark av mig. Det fick alltså bli så att jag sprang ned för en trappa med småväskorna, sprang upp igen, bar ned resväskan, sprang ned för nästa trappa med småväskorna, och så vidare. När jag väl är nere funderar jag på om det vore till min fördel att ta L-tåget till Union Square stationen, eller om det är lättare att bara gå (jag bor på första avenyn, Union Square ligger mellan fjärde och femte.) Jag tänker att det är nog lättare att släpa än att bära ned och sedan upp väskorna för trapporna till L-tåget.
6:02 - Jag når fjärde avenyn och det värker i armarna. Varför tog jag inte L-tåget? Regnar gör det också, och jag börjar inse att jag på något sätt hunnit bli ganska väldigt sen eftersom mitt flyg går om mindre än två timmar. Hur hände det?!
6:10 - 4-tåget avgår från Union Square. Jag ska av på 51a gatan, för där ska jag byta till E-tåget mot Queens. Jag har tagit den här vägen till flygplatsen många gånger. Idag skippar mitt tåg 51a gatan. Varför idag?! Anna börjar få lite panik.
6:24 - Hoppar av på 59e gatan. En snäll man hjälper mig med väskan i trapporna. Jag tänker att någon gång kommer jag träffa en snäll man som inte är så snäll, och istället bara springer iväg med väskan. Ställer mig på perongen och väntar på lokaltåget som tar mig tillbaka nedåt. De brukar komma var fjärde minut, ungefär.
6:35 - Tågskrället har fortfarande inte dykt upp. Vart fasen är det? Det är inte ens kul hur sen jag är. Tillslut ser jag lamporna i tunneln och jag hoppar på snabbt som blixten när tåget når perongen. Dörrarna stängs och vi börjar rulla. Högtalaren krasslar. "Attention, attention. There has been a state of emergency at one of the stations. This train will be running straight to 14th street, Union Square. I repeat, next stop, Union Square." Dom måste skämta! Det är ju bara inte sant!
6:50 - Jag är tillbaka på Union Square, där jag började. Mitt flyg går om en timme och fem minuter. Man ska ju för tusan vara där en timme innan - inte en chans att jag hinner med! Kämpar mot gråten, jag vill ju bara komma hem! I ett sista desperat försök hoppar jag in i en taxi och säger åt föraren att köra så fort han bara kan.
7:35 - Jag kommer fram till flygplatsen. Planet går om tjugo minuter. Det står på biljetten att boarding stängs femton minuter innan planet går. Jag måste lämna mitt bagage, ta mig genom security, och springa till gaten på fem minuter. Som tur är har jag redan checkat in på nätet, så jag går direkt till bagage drop stationen, ställer mig i kön, och försöker att inte hoppa upp och ned av otålighet. Kön är inte lång, men killen som väger mitt bagage vägrar att snabba sig på. Han påstår att det redan är försent, så det är ingen ide.
7:42 - Securitykön är lång. Jättelång. Och full av pensionärer och småbarnsfamiljer. Vid det här laget har jag nästan gett upp. Men! Där är ju ingången för flygvärdinnorna och piloterna... Jag springer fram och försöker se så söt ut som möjligt. "Hej. Jag är jäääättesen..." blinkar med ögonlocken och ser ledsen ut. Vakten rullar ögonen, tittar sig omkring så att ingen ser, och viftar in mig. Det gäller att vara fiffig i sådana här situationer!
7:47 - Springer så fort det bara går nedför korridorerna till gate 12. Det är inte långt. När jag kommer fram, svettig och pustandes, håller de på att stänga boardingingången. De tittar tjurigt på mig, men släpper in mig i allafall, och säger åt mig att jag får faktist skynda mig på och sätta mig ned i stolen direkt! Jag lyder och är glad.
Monday, May 17, 2010
Nu blev det morgon!
Hej hopp! Här sitter jag och klockan är tio över sex på morgonen. Jag är pigg som en lärka, fast tvärtom, för jag har inte sovit.
Har märkt att det blir ljust ute väldigt fort - ena sekunden är det mörkt, sedan nästa är det ljust. Har kunnat påpeka det ett antal gånger under den här terminen. Men det är ju härligt och så, är man student så är man. Då får man ju faktist sitta uppe hela nätterna, inte duscha på två dagar, leva på kaffe, prokrastineringskladdkaka och 99c pizza. Roliga tider.
Kladdkaka med valnötter
Nu ska jag fortsätta knåpa på min uppsats, och om sisådär en timma ta att klä på mig och vandra iväg till dagens lektion.
Har märkt att det blir ljust ute väldigt fort - ena sekunden är det mörkt, sedan nästa är det ljust. Har kunnat påpeka det ett antal gånger under den här terminen. Men det är ju härligt och så, är man student så är man. Då får man ju faktist sitta uppe hela nätterna, inte duscha på två dagar, leva på kaffe, prokrastineringskladdkaka och 99c pizza. Roliga tider.
Kladdkaka med valnötter
Nu ska jag fortsätta knåpa på min uppsats, och om sisådär en timma ta att klä på mig och vandra iväg till dagens lektion.
Sunday, May 16, 2010
Visdomsord om disk
Ibland kan det ju vara så att man drömmer sig bort lite när man håller på att dona i köket - för att diska är ju faktist inte det roligaste som finns. Och när man drömmer sig bort, så kanske man inte märker att diskstället håller på att bli ganska trångt, eller att vinglasen kanske inte står så värst bra balancerade ovanpå assietterna och stekspaden. När då ljudet av kraschande glas når ens öron kanske man tar en sekund, suckar, och tittar upp mot taket, innan man tar itu med problemet och riktar ögonen tillbaka ned i diskhon, och noterar att man är ett vinglas fattigare.
Efter att man försiktigt rensat bort allt skärvor från diskhon och de tallrikar som fortfarande ligger kvar där, kanske man tar en stor klunk kaffe från koppen som stått brevid. Man kommer på att det kanske inte var en så smart ide när man känner något vasst emot läppen. Man kan då konstatera att en större skärva glas hoppade upp från diskhon och plumsade ner i ens kaffe. Man kan då vara glad att det var en stor skärva, och inte en liten skärva, för hade det varit en lite skärva hade man nog haft ganska ont i halsen vid det här laget.
Jag har då lärt mig två saker idag -
1) Ställ undan vinglasen efter att du diskat dom, istället för att balancera dom på ett redan överfullt diskställ.
2) Drick inte ur kaffekoppen som stått precis brevid diskhon när glas har gått sönder där.
Efter att man försiktigt rensat bort allt skärvor från diskhon och de tallrikar som fortfarande ligger kvar där, kanske man tar en stor klunk kaffe från koppen som stått brevid. Man kommer på att det kanske inte var en så smart ide när man känner något vasst emot läppen. Man kan då konstatera att en större skärva glas hoppade upp från diskhon och plumsade ner i ens kaffe. Man kan då vara glad att det var en stor skärva, och inte en liten skärva, för hade det varit en lite skärva hade man nog haft ganska ont i halsen vid det här laget.
Jag har då lärt mig två saker idag -
1) Ställ undan vinglasen efter att du diskat dom, istället för att balancera dom på ett redan överfullt diskställ.
2) Drick inte ur kaffekoppen som stått precis brevid diskhon när glas har gått sönder där.
Saturday, May 15, 2010
Bara för din skull
Ikväll gillar jag;
Bo Kaspers Orkester
bild
Veggieburgare från Crooked Tree. Gottgottgott!
bild
Tastespotting. Hej jag kommer aldrig blir klar med allt plugg om jag hela tiden bara vill laga mat!!
The Land Between Here and Mountains. Blir resesugen, vilket är bra eftersom jag åker härifrån på tisdag, och jag har gått hela kvällen och nästan velat stanna kvar!
Bo Kaspers Orkester
bild
Veggieburgare från Crooked Tree. Gottgottgott!
bild
Tastespotting. Hej jag kommer aldrig blir klar med allt plugg om jag hela tiden bara vill laga mat!!
The Land Between Here and Mountains. Blir resesugen, vilket är bra eftersom jag åker härifrån på tisdag, och jag har gått hela kvällen och nästan velat stanna kvar!
Storage
När man ska bo någonstans så är det ju viktigt att kunna förvara sina saker där, och inte bara ha dem omkringliggandes i ett flertal kassar och boxar. För det är ju inte så snyggt, och inte så praktiskt!
Jag hade tänkt att det får väl bli en IKEA visit då, så får jag köpa någon halvtrisst bokhylla. Men sedan fick Charlotte en jättebra ide, så vi traskade iväg till närmsta vinaffär och kom tillbaka med...
... vinlådor! Stadiga, snygga, och helt gratis. Perfekt!
Jag måste bara se till att slipa lite på kanterna, så att jag inte får stickor eller så.
Jag hade tänkt att det får väl bli en IKEA visit då, så får jag köpa någon halvtrisst bokhylla. Men sedan fick Charlotte en jättebra ide, så vi traskade iväg till närmsta vinaffär och kom tillbaka med...
... vinlådor! Stadiga, snygga, och helt gratis. Perfekt!
Jag måste bara se till att slipa lite på kanterna, så att jag inte får stickor eller så.
Friday, May 14, 2010
Brandtrappan
Igår sa jag att det bästa rummet i lägenheten var köket. Det är sant - det är det bästa rummet. Dock är brandtrappan älsklingsstället att sitta på när det är soligt och fint som det är idag.
Det är hur härligt som helst att bara klättra ut genom det stora fönstret i mitt sovrum och sätta sig här bland trädkronorna. Internet sträcker sig hela vägen, så det är bara att parkera sig med några av gårdagens brownies och ett stort glas mjölk och fortsätta med pluggeriet. Fåglarna sitter precis brevid och kvittrar i grenar som är täckta av vårgröna blad.
Underbart!
/ pluggofräsch
Behöver för övrigt bestämma om jag ska fortsätta vara rödhårig i sommar eller om jag ska gå tillbaka till blond - just nu har en förskräcklig utväxt!
Det är hur härligt som helst att bara klättra ut genom det stora fönstret i mitt sovrum och sätta sig här bland trädkronorna. Internet sträcker sig hela vägen, så det är bara att parkera sig med några av gårdagens brownies och ett stort glas mjölk och fortsätta med pluggeriet. Fåglarna sitter precis brevid och kvittrar i grenar som är täckta av vårgröna blad.
Underbart!
/ pluggofräsch
Behöver för övrigt bestämma om jag ska fortsätta vara rödhårig i sommar eller om jag ska gå tillbaka till blond - just nu har en förskräcklig utväxt!
Subscribe to:
Posts (Atom)