Californication

Då har jag lämnat New York för den här sommaren! Det känns rätt härligt - nu har jag sommarlov ända tills den 27e augusti! Frågan är bara vad man ska hitta på. Knåpar lite på saken och hoppas att det blir som jag tänkt mig.


Är nu tillbaka i Californien (har aldrig riktigt förstått hur det egentligen stavas på svenska. Calefornien? Kalefornien? Kalifornien? Nåväl.) Och jag har såklart redan lyckats bränna mig på axlarna. Resan gick ganska smärtfritt när jag väl hade tagit mig till flygplatsen, men jag höll på att fullständigt avlida innan jag lyckades med den saken.

JFK ligger ju lite utanför centrala NYC (det skulle ju vara svårt att ha en flygplats på Manhattan liksom, lite trångt och så) men det går att ta tunnelbanan dit, det tar ungefär en timma och en kvart. Det går också att åka taxi, såklart, men tunnelbaneresan kostar $2.25 och taxiresan kostar $45, så då får man vara ganska lat. Jag hade ett tidigt flyg, det gick 7:55, och jag hade planerar att lämna lägenheten vid runt 5:30. Jag kom iväg vid kanske 5:45, och sedan hände detta.

5:52 - Jag har lyckats släpa ned min sjukligt tunga resväska, datorväskan, och handväskan till gatan, förhoppningsvis utan att väcka hela huset. Vi bor nämligen på femte våningen, det finns ingen hiss, och jag är inte så värst stark av mig. Det fick alltså bli så att jag sprang ned för en trappa med småväskorna, sprang upp igen, bar ned resväskan, sprang ned för nästa trappa med småväskorna, och så vidare. När jag väl är nere funderar jag på om det vore till min fördel att ta L-tåget till Union Square stationen, eller om det är lättare att bara gå (jag bor på första avenyn, Union Square ligger mellan fjärde och femte.) Jag tänker att det är nog lättare att släpa än att bära ned och sedan upp väskorna för trapporna till L-tåget.

6:02 - Jag når fjärde avenyn och det värker i armarna. Varför tog jag inte L-tåget? Regnar gör det också, och jag börjar inse att jag på något sätt hunnit bli ganska väldigt sen eftersom mitt flyg går om mindre än två timmar. Hur hände det?!

6:10 - 4-tåget avgår från Union Square. Jag ska av på 51a gatan, för där ska jag byta till E-tåget mot Queens. Jag har tagit den här vägen till flygplatsen många gånger. Idag skippar mitt tåg 51a gatan. Varför idag?! Anna börjar få lite panik.

6:24 - Hoppar av på 59e gatan. En snäll man hjälper mig med väskan i trapporna. Jag tänker att någon gång kommer jag träffa en snäll man som inte är så snäll, och istället bara springer iväg med väskan. Ställer mig på perongen och väntar på lokaltåget som tar mig tillbaka nedåt. De brukar komma var fjärde minut, ungefär.

6:35 - Tågskrället har fortfarande inte dykt upp. Vart fasen är det? Det är inte ens kul hur sen jag är. Tillslut ser jag lamporna i tunneln och jag hoppar på snabbt som blixten när tåget når perongen. Dörrarna stängs och vi börjar rulla. Högtalaren krasslar. "Attention, attention. There has been a state of emergency at one of the stations. This train will be running straight to 14th street, Union Square. I repeat, next stop, Union Square." Dom måste skämta! Det är ju bara inte sant!

6:50 - Jag är tillbaka på Union Square, där jag började. Mitt flyg går om en timme och fem minuter. Man ska ju för tusan vara där en timme innan - inte en chans att jag hinner med! Kämpar mot gråten, jag vill ju bara komma hem! I ett sista desperat försök hoppar jag in i en taxi och säger åt föraren att köra så fort han bara kan.

7:35 - Jag kommer fram till flygplatsen. Planet går om tjugo minuter. Det står på biljetten att boarding stängs femton minuter innan planet går. Jag måste lämna mitt bagage, ta mig genom security, och springa till gaten på fem minuter. Som tur är har jag redan checkat in på nätet, så jag går direkt till bagage drop stationen, ställer mig i kön, och försöker att inte hoppa upp och ned av otålighet. Kön är inte lång, men killen som väger mitt bagage vägrar att snabba sig på. Han påstår att det redan är försent, så det är ingen ide.

7:42 - Securitykön är lång. Jättelång. Och full av pensionärer och småbarnsfamiljer. Vid det här laget har jag nästan gett upp. Men! Där är ju ingången för flygvärdinnorna och piloterna... Jag springer fram och försöker se så söt ut som möjligt. "Hej. Jag är jäääättesen..." blinkar med ögonlocken och ser ledsen ut. Vakten rullar ögonen, tittar sig omkring så att ingen ser, och viftar in mig. Det gäller att vara fiffig i sådana här situationer!

7:47 - Springer så fort det bara går nedför korridorerna till gate 12. Det är inte långt. När jag kommer fram, svettig och pustandes, håller de på att stänga boardingingången. De tittar tjurigt på mig, men släpper in mig i allafall, och säger åt mig att jag får faktist skynda mig på och sätta mig ned i stolen direkt! Jag lyder och är glad.